Tuesday, February 28, 2006

Folket i kravaller mot censur

Tryckfrihetsprocessen mot Magnus Jacob Crusenstolpe (1795 -1865) ledde till stor vrede bland folket i Stockholm år 1838, och kallades Crusenstolpes kravaller. Crusenstolpe hade blivit åtalad för majestätsbrott i en periodisk skrift där han tog upp en kunglig utnämning som hade skett på en söndag och skrev bla: "Således sabbatsbrott på köpet! Nog vet jag, det Skriften tillåter på Söndagarne draga oxen ur brunnen; men befordringar av Hofets dignitärer höra till en annan kategori. Konseljen ... har sålunda vid detta tillfälle brutit mot snart sagdt både mot Guds och verdslig och konstitutionell lag ". Detta föranledde åtal för majestätsbrott. Hovrätten dömde Crusenstolpe till tre års fängelse på Vaxholms fästning den 19 juni 1838.

Slaget på Södermalmstorg

Då utbröt demonstrationer för Crusenstolpe som fortsatte några dagar. Vid ytterligare ett tillfälle den 19 juli samlades åter en folkhop utanför Stadshusen på Södermalm efter ett rykte att Crusenstolpe skulle föras till Vaxholm . De krävde "Frige Crusenstolpe" och kastade sten på vakter och en infanteristyrka som hade blivit inkallad efter kungens begäran. Slaget på Södermalmstorg pågick några timmar tills en infanteristyrka började skjuta med sina vapen. Två personer dödades och ett tiotal sårades.

Antijudiska uppträdanden

Oron fortsatte någon dag senare med bla krossade fönster i Lars Hiertas hus där Aftonbladets tryckeri låg. Detta var något gåtfullt eftersom Aftonbladet och Hierta hade tagit Crusenstolpe i försvar. Historiker sätter Crusenstlpe-kravallerna i tidsmässigt samband med antijudiska uppträdanden som ägde rum i augusti och september 1838. Den utlösande faktorn var regeringens beslut att lindra inskränkningar i judarnas rörelsefrihet som näringsidkare som fanns i 1782 års judereglemente. Det var köpmän och hantverkare som stod för dessa antisemitiska stämningar som ledde till stenkastningar mot regeringstjänstemän och den mosaiska församlingen.

Morianen

Crusenstolpe var själv helt oskyldig till dessa efterspel, han sattes på Vaxholms fästning den 20 juli där han behandlades väl och fick fortsätta sitt politiska författarskap. Han fick ta emot vänner och hans hustru fick av myndigheterna tillstånd att vara hos honom. Under åren författade Crusenstolpe olika historiska - något egenartade - verk där han blandade fakta och dikt. En av dessa verk är " Morianen eller Holstein-Gottorpska huset i Sverige " (1840 - 1844) vilken var uppskattad på sin tid och kom ut i flera upplagor. Den boken är författad till stor del på Vaxholms fästning.

Friday, February 10, 2006

Den farliga sången

Statsminister Per Albin Hansson ringde Karl Gerhard och ville att han skulle ta bort kupletten Den ökända hästen från Troja från revyn Gullregn som man spelade år 1940. Regeringen hade fått påtryckningar från nazisterna i Tyskland. Karl Gerhard vägrade att stryka numret och fortsatte att sjunga den,

Därefter försökte utrikesminister Christian Günther förmå honom att sluta sjunga Troja. Günther hade inte hört sången så Karl Gerhard sjöng den för honom på hans ämbetsrum och han gillade den men bad ändå Karl Gerhard att sluta med den i revyn. Strax efteråt så kom två polismän och delgav Karl Gerhard ett skriftligt förbud på att framföra Den ökända hästen från Troja. Nästa kväll när kupletten skulle framföras så var det två civilklädda poliser i lokalen och Karl Gerhard ansåg sig tvingad att stoppa framförandet. Han läste istället upp beslutet att stoppa kupletten och pekade på de två närvarande poliserna och sa ett de var från Hästapo. Makten hade talat och censuren segrat !

Året innan - 1939 - hade Karl Gerhard talat vid ett seminarium och sa då följande:

”Därhän har det gått och gått mycket snabbt, att svenska folket, som har ett demokratiskt samhällsskick, anses böra tänka sig för flera gånger, innan det i sitt eget land offentligen uttalar, att det ogillar antidemokrati. När det redan gått därhän, att stora grupper av vårt folk redan anse det som en mer eller mindre given och naturlig sak, att vi skall vara försiktiga med att yttra oss till försvar för vårt eget statsskick, därför att dylikt försvar ogillas i ett grannland -- när det gått därhän, ja, då är det verkligen hög tid att försvaret sätter igång på allvar, att det, med andra ord, bildas en enig front mot demokratins fiender, mot fascismen.”

Wednesday, February 01, 2006

Allting går igen



Den ökända hästen från Troja




Året är 1940 i Sverige. Överståthållarämbetet utfärdade förbud mot vidare utförande av "Den ökända hästen från Troja" sjungen av Karl Gerhard i revyn "Gullregn".Förbudet motiveras med att scenen är förargelseväckande!

Den ökanda hästen från Troja

Allting går igen ur tidens grums och mögel
dyker upp ett skrämmande fantom.
Även Grekland hade sina Wandervögel
fostrade i Sparta och i Rom.
Ur seklers skuggor ur årtusens damm
ett mystiskt spöke i nutiden glider fram.

Det är den ökända hästen från Troja
moderniserad till femte kolonn.
Majoren Quisling är en papegoja
som imiterar så gott han har förstånn.
Vi äro synbart blott fredliga pågar
med grekisk rakborste uti vår hatt
men i ett huj dra vi fram våra bågar
och storma Troja från insidan "by natt."
Ty det Europa som högljutt hörs hoja
att makt är rätt har nu fått sin symbol.
Det är den ökända hästen från Troja
som alltjämt spelar sin gamla hjälteroll.

Bland de vilda hästar som har galopperat
på fru Clios rännarbana är
den trojanska hästen som sig minst generat
för att lyfta svansen här och där.
I världsmanegen politikerna
som dumma Augustar står i parad - hurra!

Det är den ökända hästen från Troja,
som sluppit ut ur historiens stall.
I ryttargången sig statsmännen oja
en del ha socker i fickorna ifall
att hästen skulle va´ möjlig att tämja
det är en högst neutral politik.
Vi svenskar umgås med kraken i sämja,
han går numera i reguljär trafik.
I vissa tidningar säger man: "Nå ja,
på rätt vi håller - men helst på rätt häst."
Och för den ökända hästen från Troja
står odds i dessa dagar onekligen bäst.

Där Akilles fann terrängen ändå "lavre"
skena hästen in med stor succé,
ty han börja längta efter att få le Havre
innan han blev inställd på musée.
Men femte ben rusa hästen åstad,
om jag ej feltolkar grekernas Iliad.

Så av den ökända hästen från Troja
drogs Marskalk Fochs gamla vagn till Berlin.
Till fots gick ledaren på "Avenoja"
de l´Opera - och kom fram till Invali´n.
Han sa god dag till Napoleon Boná
som lär ha vänt sig i sin sarkofag
och frågat: "Tänker monsieur ´Rubiconna´
och gå på vattnet? Det kunde inte jag."
Då svara Adolf: "Tja, utan att skoja,
det är ej jag som ta´t in denna by.
Det är den ökända hästen från Troja,
som just nu släcker sin törst uti Vichy."

Under Gustaf Adolfs och Kung Karols dagar
stredo svenskarna i eld och köld.
Svea Rike styrdes efter egna lagar
och ett lejon bar det i sin sköld.
En igelkott bli´t symbol för vårt lann´
men jag vet en som är mer aktuell och sann.

Det är den ökända hästen från Troja,
en av demokraterna sadlad och skodd.
En samlingskrake för slott och koja,
med stora skygglappar, rädd att bli beglodd.
Vårt gamla lejon blev fort pensionerat
när "Hesa Fredrik" för första gång tjöt.
Av Bagge blev det till får ondulerat,
det utav Rütger fick essen, stackars nöt.
Men har det snart ej gått upp för de loja
i hela världen - båd´ fattig och pamp
att det är den ökända hästen från Troja,
som hela tiden har kallats för MIN KAMP.

Text Karl-Gerhard 1940

Yttrandefriheten är inte given, det är en ständig kamp att vi måste slå tillbaka de krafter som vill tysta en öppen och fri debatt med hot och terror. Glöm aldrig det !


Wednesday, January 25, 2006

Taggtrådsfilosofi

Heidegger gick in i Nazistpartiet år 1933, han var filosof och professor vid universitet i Freiburg. Han hade efterträtt sin mentor och lärare Edmund Husserl – som var jude. När Heidegger skrev sitt mest berömda verk Varat och Tiden dedicerade han denna bok till Husserl.

År 1933 blev Heidegger rektor i Freiburg, höll han sitt beryktade rektorstal, där han stödde nazisternas ideologi. Heidegger hade även tidigare uttalat sin oro angående ”förjudningen” i det tyska samhället, där han menade att alltför många judar hade för stort inflytande på kultur och i samhälle.

Enligt Heidegger började det stora förfallet inom filosofin redan på Aristoteles tid. Det är filosoferna före Platon, Sokrates etc som är de ”riktiga” filosoferna.

I hans filosofi finns en termer och begrepp som han själv har skapat, det är en hel arsenal av nya ord och ordkombinationer som tidigare inte fanns inom det tyska språket. Detta skapade stora problem när man skulle översätta hans verk till andra språk. Filosofin var omgärdad om en språklig taggtråd ansåg filosofen Georg Henrik von Wright - vilket väl ger en aning om hur svårtillgänglig denna filosofi är.

Den stora frågan är om man i Heideggers filosofi kan spåra en nazistisk ideologi ? En fråga som har varit aktuell sedan 1945. Eller är det så enkelt att hans filosofi står över det politiska, på samma sätt som t.ex. kemi, fysik, astronomi?

Vilka var det då som blev attraherade av Heideggers filosofi, eller existentialismen som den kom att kallas när Sartre lanserade sin variant - som var influerad av Kirkegaard, Husserl och Heidegger. De mest namnkunniga var socialister och judar. Det var bla Karl Jaspers, Hanna Arendt, Hans Jonas, Herbert Marcuse, Hans Löwith, Georg Lukács. Jean Paul Sartre som framgångsrikt lanserade existentialismen, skrev romaner i den andan och fick nobelpriset i litteratur – som han inte ville ha för det var ett kapitalistiskt pris. Han var maoist och stödde tyska terrorister som t.ex. Bader Meinhof,

Hanna Arendt - elev och älskarinna till Heidegger fick mycket kritik för hennes rapportering från rättegången i Israel mot Adolf Eichmann – som hade varit ansvarig byråkrat för deporteringen av judarna till förintelselägren . Hon menade att Eichmann representerade ”ondskans banalitet” vilket felaktigt tolkades att det industriella mördandet av judar var banalt. Hanna Arendt som själv var judinna flydde tyskland när judeförföljelsen sattes in. Hon var först sionist och sedan antisionist. Hon lanserade Heideggers böcker efter kriget och var en ivrig förespråkare för hans filosofi, hon höll kontakt med Heidegger även efter kriget och ända tills hans död 1976. Så kan det gå!


Thursday, January 19, 2006

Poptrött ?

Ta då en tur med Djurgårdsfärjan med Åke Hodell. Och lyssna till avgasgrå kråkors kraxande och en mistlur som låter ödsligt. Det är Karons kråkor och Djurgårdsfärjan över floden Styx. Efter ett tag tystnar uppläsning och bara olika ljud hörs men de sista 4 minuterna av detta stycke är det mest intressanta, för där förflyttas men intill färjans maskinrum och motorn dunkar på och det blir en mycket rytmisk sugande resa som gungar. En otrolig minimalistisk musik där en gammal hammondorgel (?) spelar det bärande temat med bakomliggande dunk. Det dunkar på och ett- två, ett-två och ibland med dubbelslag, efter ett tag så liknar det mer och mer en marsch – en militärmarsch.

När man ännu är sjöstämning kan det vara trevligt att lyssna lite på måsarna. Hanna Hartman har gjort ett mycket trevlig stycke som heter Plåtmåsen den är mycket rytmisk, gungade och en doft av sommaren i cyberrymden. Det är en riktig pärla! (Klickar du på länken kommer du till en tom sida, men vänta en stund - Plåtmåsen laddar ner)

Här kan du lyssna på tändkulemotorer – det gamla välkända dunket som hördes förr i fiskehamnarna. En hemsida – föreningen L. Laurin - som drivs av entusiaster för att bevara dessa ljud och motorer Här finns även många bilder och fakta på olika typer av tändkulemotorer.


Marionetternas rike

J.J. Grandville

Saturday, January 14, 2006

Hundliv

Om Strindberg och hundarStrindberg led av hundskräck för att inte säga hundhat. I ”Ensam” skriver han om att han inte förstår hur människor kan ge ”tillgivenhet och omsorgskänslor till en djursjäl, då det finns människor att offra på och ett så orent djur som hunden vilkens hela tillvaro går ut på att orena”

I "En dåres försvarstal är det hustruns (Siri von Essen) hund, som driver Stridberg till raseri. Efter några veckor i det nya äktenskapet börjar det! Hunden - en King Charles ras - hade medföljt från Siris förra äktenskap och den skällde så fort Strindberg kom in i hemmet. Dels tyckte han inte om hundar dels blev han påmind om Siris förra äktenskap.

Hunden hade en dag ”orenat” inne på salsmattan och Strindberg tar hunden i upptuktelse. Varpå han direkt blir anklagad av Siri för att vara djurplågare och slog oskyldiga djur. Siri grät och sa sig vara rädd fören så elak människa. Hunden fortsatte att orena på den dyra mattan.

Det var hårda tider och familjen Essen/Strindberg lagade ingen varm mat på kvällarna för att slippa tända i spisen. När han kommer hem en dag står jungfrun (som de hade råd med) och stekte kalvkotletter på den nu uppvärmda spisen. Han frågade vem som skulle ha dessa kotletter och fick svaret att hunden skulle få dem!

När Siri kom hem blev det naturligtvis gräl om detta och hon låste in sig i rummet med hunden tillsammans med en äldre kvinnlig vän. Dessa två kvinnor dyrkade hunden och prydde den med ett blått band om halsen samtidig som de beklagade ondskan som fanns hos människorna – representerad av Stridberg. Varje lördag tände Siri spisen, för nu skulle hunden badas!

När Stridberg en dag fick bara fick seniga köttslamsor på sin tallrik frågade han jungfrun var det fina bitarna hade tagit vägen – han hade sett köttet och visste att det var av god kvalitet. Jungfrun svarade att hunden hade fått de bästa bitarna för det hade Siri gett order om! Siri börjad gråta och kastade sig på sängen och sa allt var ett missförstånd. Läkare fick tillkallas för att undersöka Siri. Efteråt sa hon att hon skulle dö om dessa uppträdanden skulle fortsätta. Strindberg försökte blidka henne med att klia hunden på ryggen och då blev Siri lycklig igen. Därefter kunde hunden smutsa ned oskenerat överallt och Strindberg höll inne med sin vrede.

En dag var hunden borta och Siri i upplösning. Strindberg försökte trösta och säga att det bara var en hund så fick han svaret – om du älskar mig måste du också älska min hund.

Man sökte efter hunden med droska och hos polisstationer och till sist hittade man den. Siri anordnade en stor fest med sina vänner för att fira att man hittat hunden. Nu förklara Strindberg krig och till sist gav sig hustrun med på att man skulle döda hunden. Men inte med en gång utan det dröjde änne en lång tid innan man verkställde beslutet. Siri Åker in till staden för att döda hunden och kommer tillbaka med den döda hunden i en låda och för nu skall den begravas. Strindberg fixar fram en kista och hundens jordfästningen sker med andakt där hustrun bad till den gode Guden för offret och för mördaren!

Vad som är sant i denna berättelse som bygger på den själbiografiska romanen ”En dåres försvarstal ” vet jag inte och Siri von Essen hade säkert en annan minnesbild än Strindberg.

Men en sak är säker: Strindberg tyckte inte om hundar!

Friday, January 13, 2006

Slas och Vonnegut

Vem Älskar Yngve Frej -
på polska
Jag tycker mig se likheter mellan Slas och Vonnegut . De är ju vänner och har träffats – Stig Claesson - Slas - gillar Vonnegut. När man läser några böcker av de båda kan man se vissa likheter - inte till innehållet så mycket som till formen. Dels är båda författarna humoristiska men med en allvarlig underton.

Men det är något som är ännu mer uppenbart: det är upprepningarna i som finns i texten hos de båda. Det mal på, de vevar samma sak om och om igen och ändå känns det inte tjatigt. Som en kär gammal refräng som återkommer i visan – man längtar efter att få läsa om meningen i ett nytt sammanhang kanske det får en ny innebörd. På något sätt känns det rytmiskt som musik. Jag brukar småle när det dyker upp, kan handla om vad som helst, en pinnsoffa eller en viss fras hos Slas eller en hänvisning till och Planeten Tralfamadore hos Vonnegut

När man öppnar en bok av Vonnegut så undrar jag om han har tagit med något om Kilgore Trout som är den misslyckade SF-författaren, förebilden där ansågs vara Theodore Sturgeon och lite av ett alter ego till Vonnegut i tidiga år. För ca 27 år sedan dök det plötslig upp en bok skriven av den diktade Kilgore Trout som på svenska heter Stjärnsnäckan – och mycket riktigt så trodde många att det var en pseudonym för Kurt Vonnegut. På senare tid har det kommit fram att det är Philip José Farmer som skrivit Venus on the Half Shell - Stjärnsnäckan Den diktade Kilgore Trout skulle ju vara en misslyckad författare och det finns en viss ansträngning i Stjärnsnäckan att man skall upptäcka det. Den boken var kul att läsa!