
Det kan vara deprimerade att lyssna till Allan Pettersons musik men ändå tycker jag att det känns hoppfullt och förlösande när man hör den sjunde symfonin och särskilt slutet på den som är det vackraste som har komponerats av någon tonsättare.
Gråstensmusik var det epitet som gavs till Petterssons musik och någon annan tyckte sig höra tonslingor av frälsningssånger och folkmusik i hans musik. Detta förnekade Allan Petterson och tog det som en beskyllning för stöld av andras musik. Hans mor var religiös och sjöng ofta psalmer i det fattiga hemmet. Musikalitet kom från modern och man kan bara spekulera i hur detta påverkade hans framtida komponerande. Att kopiera annan musik var för Allan Petterson helt klart främmande – men påverkan kan ju ske på olika sätt. Hans liv och musik berör !